Klockan är tre på natten och jag känner mig som en zoombie som vill spy ut mina egna tarmar... Sånt här är inte mina tarmar byggda för och nu måste jag sluta tröstäta, för det gör garanterat inte saken bättre. Lite sömn skulle inte sitta helt fel just nu.

Vi satt på sjukhuset i många timmar, tills vi insåg att några var tvungna att åka hem och sova i några timmar. Så jag, mamma och pappa åker till lägenheten och sover tills imorgonbitti, då det är dags att åka tillbaka.

/M