Imorgon ska jag lämna av Oskar på arlanda och han ska åka tillbaka till USA. De senaste veckorna har varit underbara, mysiga, roliga och helt enkelt bäst, just nu är det nästan så att jag önskar att de här veckorna hade varit lite tråkigare, mindre underbara och helt jävla värdelösa(fast nää), det hade gjort det här lite lättare iallafall.

 

Det är inte lätt att veta att man ska behöva vara ifrån sin andra halva i 4 långa månader, 120 värdelösa dagar. Just nu känner jag bara för att krypa upp i fosterställning, gråta floder, lyssna på deppig musik, tycka synd om mig själv och slippa allt jävla plugg....