Nu har jag sagt hejdå till Oskar och det var med tårar och tunga steg som jag lämnade Arlanda för att åka hem till lägenheten. Men nu har den här jobbiga, tråkiga, sorgsna& pissiga perioden börjat, vilket känns förjävligt men samtidigt skönt. Missförstå mig inte, att behöva vara ifrån varandra är inte roligt/skönt på något vis, men nu har den här jobbiga perioden ändå börjat, vilket betyder att för varje dag som passerar, så är det närmre tills vi faktiskt får träffas och under tiden ska jag försöka göra det bästa av situationen även om jag ibland kommer vilja gräva ner mig någonstans, men det finns värre saker här i världen.

 

 

 

 

/M