Äntligen!

Efter 21 timmar på resande fot så har jag kommit fram till USA. Resan gick förvånansvärt bra och jag var inte alls lika rädd när jag väl kommit iväg. Det vat ett jäkla stort plan som flög från London till Dallas med 2-5-2 säten, lite skillnad mot det sista planet som var så litet att kändes som ett skämt. Man fick inte ens ta in sitt handbagage i planet för att det var för trångt.
 
Jag hade rätt många timmars väntan både i London och Dallas men jag kan säga att det var väldigt skönt att ha det eftersom det var första gången jag flög så här långt helt själv. Hade ingen aning om att man var tvungen att åka buss och tåg mellan terminalerna eftersom flygplatserna är så sjukt stora,sen tar det tid med alla dessa säkerhetskontroller som dom har för att man ska få komma in i USA. Men nu är jag framme och jag har redan hunnit avverka två frappar från starbucks, blir nog ett par till innan jag åker hem.
 
Mums vad gott!
 
Mat på långflyget.
 
Helt okej med egen tv i sätet framför.
 
Taxfreen i London
 
Världens minsta plan.

Fin utsikt från lilla planet.

Igår kväll kom Oskar och hans sambo Christer och hämtade mig på flygplatsen, det tog typ en 1,5 timme att komma fram till deras lägenhet och jäklar trött jag blev när jag satte mig i bilen. Imorse vaknade jag redan klockan 6 och var hur pigg som helst, så då gick jag upp och började städa och det ska jag fortsätta med nu när killarna är i skolan. När de kommer hem ska vi åka och handla och kolla hur det ser ut här omkring, har inte gått utanför huset ännu.
 
/M
 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: