Nu ställer jag mig samma fråga som min kloka vän Elinor har ställt sig : Idrott till varje pris? Är det värt det? Är det inte värt det?

Mitt svar är att jag är ung och dum och vill träna hur myckets om helst för det är det bästa jag vet. Men sen så har jag ju lite klokare och mognare människor omkring mig som säger något helt annat. Tex mina super oroliga föräldrar, doktorn och andra släktingar... De får mig att åtminstone fundera kring den här frågan.

Jag har iallafall varit till doktorn idag och det blev ännu ett ekg-test och det visade att min puls har sjunkit ganska mycket sedan sist jag var där och gjorde samma test. Detta beror alltså  på medicinen jag ätit för mina magproblem och det suger, då jag nu måste få vänta på att en hjärtspecialist ska bestämma hur det blir med min medicin. Det känns ju som om det här kan ta en evighet men jag har inget annat val än att vänta och hoppas på det bästa. I det här läget vet jag inte ens vad det bästa är? Men jag vill kunna träna utan problem med varken mage eller hjärta, det är precis vad jag vill!



och bitter som jag redan är, så åker jag nu in till fagersta och blir ännu mer bitter... Isolering utomhus, jippi!

/ En bitterfitta